9

Sweden - unlike other European countries - has a Parliament that serves fixed 4-year term.

The Government can order extra elections to take place in between the 4-year term, but the extra elections do not change the fixed timetable of regular elections.

For instance, if an extra election takes place 2 years into the 4-year term, the election that comes after will be scheduled to take place 2 years later as planned.

I'm curious what caused this arrangement during Sweden's constitution drafting process? Is this a compromise between different parties? What is the central disagreement that led to this compromise?

7
  • 1
    What research have you already done and what have you found? Why do you assume that there was a disagreement?
    – phoog
    May 30 at 8:32
  • @phoog I can't find any record regarding this aspect of Sweden's constitution drafting process. But seeing that this manner of dissolution is not the norm in European politics, I assume it must be a product of some negotiation among drafting parties. Otherwise why add this extra layer of complexity when they can just renew the four-year term like all of its neighbours? May 30 at 8:38
  • 6
    I don't know why things are like that in Sweden specifically but I can offer a possible explanation. This is likely to stop a government from calling an election at whatever point in the second half of their term that they think they are most likely to win and reset the clock. You know the downside of your voter pleasing tax cuts is about to hit in the next few months? Call an election now and hope the voters have forgotten in four years. The Swedish system seems like an interesting compromise between the two prevalent systems (fixed term and freely decided by the government).
    – Eric Nolan
    May 30 at 9:41
  • You might want to look in to the UK's Fixed Term Parliaments Act which was intended to prevent the government from fishing for the optimal time to reset the clock albeit in a different way to Sweden.
    – Eric Nolan
    May 30 at 9:43
  • @phoog Another reason that I suspect it is a result of political compromise is that Sweden's dissolution rule heavily constrains the Government's power to use snap election as a means to extend its term by hopping on good timing. This suggests that whoever holds parliamentary majority at the time of drafting process probably agreed to this concession in exchange for other things. May 30 at 9:55

1 Answer 1

5

Sweden adopted a new basic law about the operation of the state in the 1970's called Regeringsformen (1974:152) (regeringsform ~= form of government - can't really be translated). Among the major changes were making the bicameral parliament unicameral. 3 kap. §11 reads:

Regeringen får besluta om extra val till riksdagen mellan ordinarie val. Extra val ska hållas inom tre månader efter beslutet. Efter val till riksdagen får regeringen inte besluta om extra val förrän tre månader har gått från den nyvalda riksdagens första sammanträde. Regeringen får inte heller besluta om extra val under den tid då dess ledamöter, efter det att samtliga har entledigats, uppehåller sina befattningar till dess en ny regering ska tillträda.

These sentences define what the terms "ordinarie val" (ordinary election) and "extra val" (extra election) means and they imply fixed terms.

In the 1960's two investigations were launched to investigate how to modernise Sweden's regeringsform. At that time many considered it to be obsolete since it was in large parts based on the regeringsform adopted in 1809. The first of these was Författningsutredningen and the other Grundlagsberedningen. From the former's interim report SOU 1963:17:

Enligt nuvarande bestämmelser börjar icke en ny valperiod löpa efter nyvalsförordnande och riksdagsupplösning utan valet gäller endast den återstående delen av valperioden. En ändring av dessa regler, som är i det närmaste unika för vårt land, har vid några tillfällen under 1930-talet föreslagits men avvisats av riksdagen, bl. a. under hänvisning till att en utsträckt användning av upplösningsinstitutet över huvud icke var önskvärd och till att rörliga valperioder skulle rubba den fasta växlingen mellan kommunal- och riksdagsval. Givet är att urtima val, såsom uttryck för en allvarlig konflikt mellan regering och riksdag, icke i och för sig är eftersträvansvärda. Föreligger emellertid den situationen att en samverkan mellan regering och riksdag i väsentliga frågor ej kan åstadkommas, kräver hänsynen till parlamentarismens och därmed också folkstyrelsens funktionsduglighet att denna konflikt undanröjes. Med den omfattning statsverksamheten har i våra dagar är det utomordentligt angeläget att statsmakternas handlingskraft bevaras. Ett urtima val kan medföra en lösning av en föreliggande konfliktsituation och således vara ett effektivt hjälpmedel i folkstyrelsens tjänst. Reglerna om urtima val bör därför ej vara så utformade att de i praktiken försvårar institutets utnyttjande. Ur denna synpunkt vore rörliga valperioder att föredraga.

Till förmån för fasta valperioder talar främst hänsynen till de kommunala valen. Även om dessa val enligt det föreslagna enkammarsystemet kommer att mista sin direkta betydelse för riksdagens sammansättning, kommer givetvis de politiska partierna att även i fortsättningen ha all anledning att ägna de kommunala valen stort intresse. Man får då liksom hittills två stora valrörelser och det är naturligt, både ur medborgarnas och partiorganisationernas synpunkt, med en fast växling mellan dessa val. Med rörliga valperioder kan riksdagsval och kommunala val t. ex. komma att sammanfalla eller inträffa med endast ett års mellanrum, varefter skulle följa i det första fallet fyra, i det andra fallet tre år utan allmänna val. Ej heller synes det önskvärt, att man från ett system med fasta valperioder skulle gå över till dess motsats, den i Storbritannien tillämpade ordningen enligt vilken regeringen normalt söker välja den tidpunkt för valet, före den femåriga valperiodens utgång, som från regeringens synpunkt ter sig som den mest lämpliga. En sådan praxis ger regeringen en favör i förhållande till oppositionen — en favör förstärkt genom modern opinionsmätningsteknik — som knappast förefaller motiverad.

Translating this text would be nigh impossible so I won't try. It says that the current rules mandates fixed terms and that those rules are almost unique for Sweden. It goes on to claim that changes to those rules were proposed a few times in the 1930's, but rejected by the parliament because they could cause more instability. However, the text also emphasizes that the ability of the government to call for extra elections is important to resolve serious parliamentary conflicts or deadlocks.

Then the text argues that fixed terms are good because municipal elections happens two years after national elections. This cycle would be disturbed if terms were not fixed and in the worst case there would be no elections for four consecutive years. Ostensibly, that would be bad for democracy. Now that is the norm since the 1974 regeringsform made municipal elections coincide with national elections and the term length was increased to four years in the 1990's, so go figure. Finally, it argues that Great Britain is a deterring example; that the ability of the government to set the election date favors it in relation to the opposition - especially so when considering modern polling methods.

So it seems to me that Sweden has had fixed terms ever since the bicameral parliament was created in 1866 and that this order has never been seriously challenged.

2
  • 2
    as a German I would have assumed "regeringsform" means something like "government process", which seems to be exactly what it is.
    – jdog
    May 31 at 6:06
  • Perhaps. I dont know enough about the topic to dare to translate these terms. There may be some legal nuances that makes word-for-word translations misleading. May 31 at 8:25

You must log in to answer this question.

Not the answer you're looking for? Browse other questions tagged .